tinaeleonor

Min resa med Isotretinoin / roaccutan , del 1 min akne historia

  

 

 

Min resa med akne

I början av tonåren så hade jag inga problem alls med finnar, det var snarare att alla mina vänner började få finnar och jag hade helt felfri hud. Så töntigt nog kommer jag ihåg att jag önskade att jag kunde få en finne för då kanske jag skulle se lite mogen ut. Så under hela högstadiet så klarade jag undan mig från finnar fram tills jag började i nionde klass. Då började jag få som ett lätt knotter i ansiktet, alltså inga finnar, utom bara ojämn hy och som små prickar. Jag störde mig på dom men de va aldrig ett stort problem, så jag kunde gå osminkad utan att skämmas.

I ettan / första ring på gymnasiet så började jag få finnar allt mer och det va inte bara knotter nu, utom jag började få akne på kinderna så jag kände mig så ful i ansiktet att jag inte kunde gå utanför dörren utan smink. Förutom på sommrarna då var aknen lite lugnare. 

Jag blev skickad till en hudspecialist på Södersjukhuset som börja skriva ut och testa allt typer ut av salvor för akne, har testat alla som finns. Men ingen funka. Så efter ett års testande så fick jag börja med Tetralysal ( är som antibiotika för att ta bort inflammationen i aknen ). Min kropp vägra samarbeta när jag börja med medicinen. Hade mått jätte bra innan men när jag börja äta tetralysal så rasade jag i vikt, tappa aptiten, spydde så fort jag åt och ville sova 24/7. Så jag fick sluta med medicinen. Jag åt den i ca 9 måander. 

Sedan fick jag ta ett uppehåll på ett år innan jag fick börja med någon ny kur/ medicin. Så i slutet av tvåan / andra ring så fick jag börja med epiduo, en gel man har i ansitket mot akne. Den lyckades ta bort två finnar så även den funka inte. 

Så jag började tappa hoppet om min akne men när motivation va som lägst så började min akne lugna ner sig lite. Jag tänkte " yes, äntligen försvinner den" så den var lite lugnare i ett år. 

sommaren/hösten 2014 så började aknen komma tillbaka och det blev fler ärr och självförtroendet över hyn va så dålig att jag skämdes över hur jag såg ut. Jag började även få kommentarer från kollegor och vänner om min akne , vilket knäckte mig varje gång någon sa att jag hade akne och fråga om jag verkligen gjorde något åt den? då ville jag bara skrika i folks ansikten "tro mig jag har gjort allt vad jag kan".

 Jag boka en tid till vårdcentralen först och främst för hade fått extrema eksem utslag över hela kroppen som inte försvann med min hydrokortison salva. Så jag boka en tid för eksemen. Sen när jag går in för att träffa läkaren så är det de första hen utbrister " oj jag ser ju värför du har bokat tid här , du ser förjävlig ut i ansiktet ", Jag gick ut därifrån gråtandes. Har aldrig blivit så dåligt bemött och kännt mig så kränkt av en läkare. 

Jag fick iaf en remiss till en hudspecialist som skulle kolla på mina utslag på kroppen och aknen. Tack och lov så fick jag världens bästa läkare. Hen lyssnade på allt jag hade att säga och förstod hur jag mådde utan att få mig att känna mig ful. Hen börja med att köra en kur för eksemen så jag äntligen blev av med den. Sen föreslog hen att börja med isotretinoin/roaccutan , hen förvarna om alla biverkningar , att jag inte får bli gravid, att resultatet kan bli olika. Men hen sa också att inte en enda patient som han har haft har ångrat att hen börja med medicinen. 

Jag velade mycket fram och tillbaka även fast jag visste att detta var enda sättet att bli av med aknen och ärren , så jag bad om en månads betänketid vilket hen tyckte va smart. Men efter mycket velande fram och tillbaka så beslöt jag mig för att börja med medicinen. 

Det vi börja med var att ta min vikt för att se hur starka doser jag kan ta och se om vikten förändras under kuren, sen tog hen blodprover för att kolla om alla värden såg bra ut  ( medicinen kan påverka levern därför får man inte ha höga levervärden från början), sen fick jag även ta ett graviditetstest för att kolla att jag inte va gravid. Man får inte va gravid eller bli gravid under behandligen för det kan orsaka allvarliga missbildningar på barnet, alltså om jag blir gravid under kuren så måste jag göra abort. Detta var något som skrämde mig massa eftersom att jag är så extremt mycket emot abort och älskar barn. Men jag bestämde mig att börja med kuren nu också just för att jag vill kunna skaffa barn sen när jag är 23/24 år om jag drömmer om det då, så därför måste jag göra kuren nu, för det är även en period efter man avslutat kuren som man inte får bli gravid. 

Alla mina värden såg bra ut, jag var inte gravid så jag fick börja med kuren, i nästa inlägg skriver jag om första 50 dagarna med kuren och om självaste medicinen, puss

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas