tinaeleonor

Kategori: Get to know me

Pepparkaksbak

 

De senaste dagarna har inte varit de bästa dagarna för mig. Har varit fram och tillbaka till sjukhuset. Min sjukdom krånglar samtidigt som ångestatackerna tar kål på mig.

Jag har iallefall firat mammas födelsedag, hon fick en ny diskmaskin i födelsedagspresent. Så hon blev hur glad som helst. Annars så fixade jag och Jonathan lite pepparkakor. Ska skriva ett mer ordentligt inlägg senare. Ville bara uppdatera lite.

Min akne - del 2

 

 

Nu har jag ätit Isotretinoin i exakt 57 dagar och då har jag tagit 2 tabletter om kvällen. Jag tänkte alltså först förklara väldigt kort vad jag äter för medicin och sen kommer jag skriva vad jag har upplevt för biverkningar och resultat hitills i kuren. 

Så vad är det här för medicin? Isotretinoin Orifarm innehåller den aktiva substansen isotretinoin. Den är besläktad med A-vitamin och tillhör en grupp läkemedel som kallas retinoider. Retinoideranvänds vanligtvis för att behandla hudproblem.

Isotretinoin Orifarm används för behandling av svåra former av akne (till exempelnodulär eller konglobat akne eller akne med risk för permanent ärrbildning) som inte har visat förbättring efter andra behandlingar mot akne, bland annat behandling med antibiotika och lokal behandling.

 

Jag börja äta medicinen just för att jag har testat alla salvor som finns och mediciner men inget har funkat för mig och jag har akneärr kvar som jag vill bli av med. 

 

Biverkningar som jag hitills har upplevt är torrhet, vilket är en vanlig biverkning. Efter jag har duschat så måste jag smörja in kroppen med en salva som heter profyderm så att jag återfuktar kroppen ordenligt. Jag smörjer in ansiktet även morgon och kväll. Annars blir jag torr och börjar flagna.  Min hårbotten är torr så den kliar lite med fördelen är att jag slipper tvätta håret massa, det blir typ aldrig fettigt, så det är skönt.  Så medicinen gör en torr på insidan och utsidan, vilket är så oerhört jobbigt för det gör att jag får ont i alla leder och muskler. Varje kväll när jag ska sova har jag så ont i ryggen att jag inte kan ligga ner, svårt att förklara smärtan. Så jag får ont i kroppen vid minsta lilla ansträngning. Men vissa dagar så är jag inte som en tant i kroppen ;)

Annars har jag ofta huvudvärk, men jag försöker skippa alvedon så mycket som möjligt pga levern. 

 

Men om jag ska prata lite om det positiva, alla mina vänner ger mig komplimanger om att min akne har blivit bättre, vilket värmer i hela kroppen. Som sagt pannan är nästan helt akne fri, sen börjar den blå/lila tonen i ärren gå ner en hel del. De är mkt kvar som måste försvinna med det går framåt. Annars får jag helt plötstligt finnar ( vilket jag inte fått tidigare ) så de är mindre kul. Men det kan jag leva med. 

 

Jag har haft mitt första återbesök hos läkaren och alla mina värden såg jätte bra ut , vikten så har jag gått up lite vilket är vanligt i början av kuren så de kommer försvinna.  Läkarn var bara lite orolig över den konstanta huvudvärken och att jag har så ont i kroppen så vi hoppas att de är lugnare till nästa läkartid. 

 

Nästa uppföljning kommer när jag har ätit medicinen i 100 dagar, puss

 

 

Min resa med Isotretinoin / roaccutan , del 1 min akne historia

  

 

 

Min resa med akne

I början av tonåren så hade jag inga problem alls med finnar, det var snarare att alla mina vänner började få finnar och jag hade helt felfri hud. Så töntigt nog kommer jag ihåg att jag önskade att jag kunde få en finne för då kanske jag skulle se lite mogen ut. Så under hela högstadiet så klarade jag undan mig från finnar fram tills jag började i nionde klass. Då började jag få som ett lätt knotter i ansiktet, alltså inga finnar, utom bara ojämn hy och som små prickar. Jag störde mig på dom men de va aldrig ett stort problem, så jag kunde gå osminkad utan att skämmas.

I ettan / första ring på gymnasiet så började jag få finnar allt mer och det va inte bara knotter nu, utom jag började få akne på kinderna så jag kände mig så ful i ansiktet att jag inte kunde gå utanför dörren utan smink. Förutom på sommrarna då var aknen lite lugnare. 

Jag blev skickad till en hudspecialist på Södersjukhuset som börja skriva ut och testa allt typer ut av salvor för akne, har testat alla som finns. Men ingen funka. Så efter ett års testande så fick jag börja med Tetralysal ( är som antibiotika för att ta bort inflammationen i aknen ). Min kropp vägra samarbeta när jag börja med medicinen. Hade mått jätte bra innan men när jag börja äta tetralysal så rasade jag i vikt, tappa aptiten, spydde så fort jag åt och ville sova 24/7. Så jag fick sluta med medicinen. Jag åt den i ca 9 måander. 

Sedan fick jag ta ett uppehåll på ett år innan jag fick börja med någon ny kur/ medicin. Så i slutet av tvåan / andra ring så fick jag börja med epiduo, en gel man har i ansitket mot akne. Den lyckades ta bort två finnar så även den funka inte. 

Så jag började tappa hoppet om min akne men när motivation va som lägst så började min akne lugna ner sig lite. Jag tänkte " yes, äntligen försvinner den" så den var lite lugnare i ett år. 

sommaren/hösten 2014 så började aknen komma tillbaka och det blev fler ärr och självförtroendet över hyn va så dålig att jag skämdes över hur jag såg ut. Jag började även få kommentarer från kollegor och vänner om min akne , vilket knäckte mig varje gång någon sa att jag hade akne och fråga om jag verkligen gjorde något åt den? då ville jag bara skrika i folks ansikten "tro mig jag har gjort allt vad jag kan".

 Jag boka en tid till vårdcentralen först och främst för hade fått extrema eksem utslag över hela kroppen som inte försvann med min hydrokortison salva. Så jag boka en tid för eksemen. Sen när jag går in för att träffa läkaren så är det de första hen utbrister " oj jag ser ju värför du har bokat tid här , du ser förjävlig ut i ansiktet ", Jag gick ut därifrån gråtandes. Har aldrig blivit så dåligt bemött och kännt mig så kränkt av en läkare. 

Jag fick iaf en remiss till en hudspecialist som skulle kolla på mina utslag på kroppen och aknen. Tack och lov så fick jag världens bästa läkare. Hen lyssnade på allt jag hade att säga och förstod hur jag mådde utan att få mig att känna mig ful. Hen börja med att köra en kur för eksemen så jag äntligen blev av med den. Sen föreslog hen att börja med isotretinoin/roaccutan , hen förvarna om alla biverkningar , att jag inte får bli gravid, att resultatet kan bli olika. Men hen sa också att inte en enda patient som han har haft har ångrat att hen börja med medicinen. 

Jag velade mycket fram och tillbaka även fast jag visste att detta var enda sättet att bli av med aknen och ärren , så jag bad om en månads betänketid vilket hen tyckte va smart. Men efter mycket velande fram och tillbaka så beslöt jag mig för att börja med medicinen. 

Det vi börja med var att ta min vikt för att se hur starka doser jag kan ta och se om vikten förändras under kuren, sen tog hen blodprover för att kolla om alla värden såg bra ut  ( medicinen kan påverka levern därför får man inte ha höga levervärden från början), sen fick jag även ta ett graviditetstest för att kolla att jag inte va gravid. Man får inte va gravid eller bli gravid under behandligen för det kan orsaka allvarliga missbildningar på barnet, alltså om jag blir gravid under kuren så måste jag göra abort. Detta var något som skrämde mig massa eftersom att jag är så extremt mycket emot abort och älskar barn. Men jag bestämde mig att börja med kuren nu också just för att jag vill kunna skaffa barn sen när jag är 23/24 år om jag drömmer om det då, så därför måste jag göra kuren nu, för det är även en period efter man avslutat kuren som man inte får bli gravid. 

Alla mina värden såg bra ut, jag var inte gravid så jag fick börja med kuren, i nästa inlägg skriver jag om första 50 dagarna med kuren och om självaste medicinen, puss

Att lämna fågelboet

home

 

Senaste tiden har jag varit lite extra kär i inredning, jag drömmer om att lämna fågelboet alltså att flytta hemifrån. Tänk er att få inreda en lägenhet helt själv från börjar, du har en tom lägenhet med vita väggar och parkettgolv, resten är upp till dig! 

Det vore en dröm för mig som jag önskar att de slår in snart.  Den perfekta inredningen enligt mig är detta colage. Ljusa toner men samtidigt mysigt.

Be the girl he never forget

Att hitta sig själv

Efter gymnasiet så ska man hitta sig själv. Vad vill jag göra med min framtid ? Plugga? Jobba? Resa? Flytta? Ja vad fan vill jag.
Om jag ska vara helt ärlig så har jag ingen aning. Just nu känner jag ingen motivation alls över huvud taget. Jag har fått jobb till hösten, fine de är nice. Jag ska plugga matte och engelska även fast jag inte vill men det är bara att ta tag i skiten. Men det är för att jag måste. Men vad vill jag egentligen? 
Resa vore nice men endast semester, jag är inte den om drömmer om att bo i Australien och träffa folk från massa andra länder. Jag vill inte heller stanna kvar i Sverige. Så vad vill jag egentligen?
Jag har nog aldrig känt mig så förvirrad som jag gör just nu och samtidigt känt mig så liten och vuxen på samma gång.

Ena sekunden vill jag skaffa egen lägenhet och hoppa verkligen in i vuxen livet. Men ena sekunden vill jag bo hemma , festa massa och inte jobba över huvud taget. Fast okej jobba vill jag nog för tänker inte leva på något studiebidrag endast och kommer inte kunna leva livet utan pengar.

Så man är nog lite rädd att lämna fågelboet samtidigt som man vill ta det där stora steget. Drömmen vore att det stora steget med sin kärlek , det vore det perfekta men samtidigt en analysare som jag är så tänker jag för mkt. Vad fan gör man om det tar slut ? Ja så du som har orkat läsa ner ända hit förstår nog att jag är en väldigt förvirrad filur just nu som inte vet hur jag vill ha min framtid och det här inlägget har knappast gjort det bättre.

 

Att gå vidare..

Hur går man egentligen vidare efter att man har blivit dumpad?

Jag tror att alla personer är olika duktiga på att hantera hjärtesorg och det spelar väldigt stor roll, varför förhållandet tog slut och hur du blev dumpad. Det är som svårast att gå vidare när du är äckligt kär när det händer. Det känns som att ni aldrig kommer göra slut, du har en pirrande mage i hans närvaro, du ler så fort du hör hans namn och du känner helt plötsligt att livet blir lite enklare när han existerar i din närvaro.

Men när du står där och har fått ditt hjärta krossat så känns det som att du inte får någon luft och du har svårt för andas, hjärtat bara brister och världen bara stannar till och en sekund känns som en minut.

Du tänker igenom allt ni har gjort och allt ni skulle göra samt vad du kunde ha gjort annorlunda i super speed i huvudet.Vad gjorde jag för fel? jag duger säkert inte i hans ögon.

Från att ha varit två och att ha varit så starka och fina tillsamans så måste du helt plötsligt vara stark ensam och då känner du dig så liten, svag och så oerhört ensam. Dina vänners kärlek kan inte fylla tomheten i hjärtat som han gjorde, din familj kanske finns där men de kan inte heller göra dig så där lycklig som han gjorde. Men så är det bara just nu.

Det kommer komma en dag då du är lycklig, det kommer komma en dag då en ny person fyller det där tomrummet i hjärtat och det kommer komma en dag då du är så där äckligt nykär igen och svävar runt i din egna bubbla.

Men det är så oerhört svårt att nå dit, att stå där på egna ben igen och gå vidare. För så fort du känner hans prafym doft inne på åhlens så kommer tårarna och alla minnen fram. När du hör en speciell låt som var eran så känner du dig ensam och om nätterna är det som värst när inte någon kramar om dig längre och säger "god morgon älskling" när man vaknat.

Men jag är så glad att äntligen kunna säga att jag kan igen stå på egna ben, jag behöver inte mitt ex längre. Han kommer alltid vara min första kärlek och jag tror inte att någon där ute någosin kommer över sin första kärlek helt.För även om han krossa mitt hjärta på ett så elakt sätt så kommer han alltid vara fin i mina ögon. Men det finns någon där ute som är finare för mig, det vet jag. Och han får komma när han kommer, han kanske redan finns i mitt liv men har inte märkt att de är han som är den speciella än, eller så kanske jag stöter på honom på tunnelbanan imorgon eller på någon fest. 

Det är det som är det bästa, du vet aldrig när din kärlek kommer in i ditt liv. Du vet aldrig när livet kommer föändras till något bättre. Men jag kommer iallefall inte leta. För just nu är jag superwomen herself och står på egna ben. Vilket är så jävla skönt.

Jag hatar att jag...

Jag hatar att du kommer upp i mina tankar när jag ska sova, jag hatar att jag saknar din doft , jag hatar att jag saknar dina kyssar, jag hatar att sova ensam, jag hatar att du såra mig , jag hatar att behöva ta mig igenom det här, jag hatar att du påverkar mig så mycket, jag hatar att jag inte kan se bilder på dig, jag hatar att du svek mig , jag hatar att jag saknar dina skämt, jag hatar att vara ensam nu, jag hatar att jag saknar dig.

Jag känner mig så oerhört ensam

Kärlek är något som jag länge har varit rädd för. Jag har varit rädd för att bli kär, att börja älska någon och känna den där pirrande känslan i magen. Jag har varit rädd för det eftersom att jag har varit så rädd för att bli sårad. Efter att ha blivit sårad av mannen i mitt liv som var min förebild, min egna pappa. Så har jag inte låtit någon komma nära efter det för jag visste att jag skulle inte klara av att gå igenom det igen. 

Men en dag så kom en speciell person in i mitt liv, en person som fick fram ett leende på mina läppar när jag var nere, en person som jag kände att jag äntligen kan lita på och öppna upp mig för och framför allt en person, som jag blev kär i. 

Jag vågade äntligen bli kär, för jag kände att den här killen kommer inte såra mig, han är så fin! Så jag öppna upp hela mitt hjärta för denna person och berätta saker jag aldrig berättat för någon annan. Jag hade ÄNTLIGEN hittat en kille som brydde sig om mig, såg alla mina brister men sa att de va fina, en person som fick mig att känna mig speciell.  För denna person var min första kärlek, min allra riktiga första kärlek. 

Jag gav all min kärlek till honom på alla sätt jag kunde visa det för honom. Jag visa att jag fanns om det var att han behövde lätta på hjärtat, Jag fanns där när han behövde hjälp med något och ja dela en massa fina och glada stunder med honom

När jag äntligen lät en person komma nära och när jag äntligen våga bli kär och hade det som allra bäst. Så vändes min värld upp och ner.

Han ville inte längre vara min.

Personen som jag dela allt med, killen som va min första kärlek. Säger till mig efter efter vår fina tid: att han aldrig varit kär i mig.

Har han gått och ljugit hela vårt förhållande? Det kom upp tusen frågor i mitt huvud och det är en massa andra saker i denna historia att berätta men det skulle bli ett lexikon om jag skrev ner allt.

 

Men det allra värsta med detta är att jag vågade lita på någon igen och han vet mycket väl vad jag gått igenom men ändå så dumpar han mig på det mest vidriga sättet man kan göra det på. Han har sårat mig så mycket att jag inte kan sova om nätterna, jag kan inte tänka klart eller äta normalt. Jag har inte sovit på fyra dagar nu för det som händs när lampan släcks och tystnaden kommer fram är att det är då som ångesten kommer fram. Skakningarna, tårarna, klumpen i magen och halsen. Alla tankar bara snurrar runt i huvudet och jag kan inte fokussera på varken skolan eller vad kompisar prata med mig om vid en konversattion. För det enda som jag har i mitt huvud just nu är alla minnen, alla våra stunder, alla ord du har sagt om oss och framtiden men samtidigt kommer de jobbiga tankarna konstant. Din blick när du sa: Tina, gå hem nu! , när jag bara ville ha en kram, din blick när du berätta allt för mig, kommer jag aldrig glömma och jag kommer framför allt aldrig glömma känlsan av att vara helt ensam och könna sig så oerhört svag.

Win this life

Det är bara tre dagar till julafton och jag skulle inte direkt påstå att jag känner en jul feeling men det är int så konstigt eftersom att jag har legat hemma i sängn sen i torsdags med jobbigaste förkylningen på länge. Nu ser jag till att jag blir frisk till julafton bara. 

Det var tänkt att jag skulle dra ut igår men det blev inte av, åt ben & jerry istället och titta på tv.

Usch ett riktigt meningslöst inlägg blev det här, aja ville bara uppdatera! Puss

Right Place Right Time

Ja jag vet att min uppdatering inte är den bästa men har praktik och sen vill jag hinna göra roliga saker när jag väl har en ledig stund. Så därför tänkte jag bara skriva de roligare sakerna som hänt senaste tiden och inte massa om praktiken.

I fredags så vart det utgång med Ottilia, Sara, Hanna A, Emelie, Linnea E och vi träffa fler personer som man känner som man hängde lite med. Vi drog till Victoria och den kvällen va det riktigt bra stäming och skönt folk så det vart en lyckad kväll med en hel dansande samt sovsällskap av Otti mot slutet av kvällen/början på morgonen. 

Under lördagen så tog jag det lugnt på dagen och såg på lite serier samt städa mitt rum och sen på kvällen så träffa jag Henrik för att ta en fika i stan, det vart trevligt! 

Under söndagen firade vi mamma i förskott med presenter och fika och hon var hur glad som hellst och det var härligt att träffa brorsorna, mina älskade storebröder. Sen gjorde jag även en uppgift som är under praktiken woop woop!

I måndags va det praktik och hämta ut ett paket på posten och idag ligger jag hemma med en stor förkylning.. jätte kul.

Annars så har jag praktik veckan ut, samt att Henrik kanske hälsar på mig nån dag på jobbet hehe, sen blir det utgång på fredagen och mys på lördagen! Puss

Working

De senaste två veckorna så har jag praktiserat på St.Görans sjukhus på avdelning HIA ( Hjärtintensiven). Det kommer alltså in nya patienter hela tiden från ex: akuten , ambulansen eller efter de har har gjort en angio ( kranskärlsröntgen).

Jag trivs jätte bra på min avdelning för man vet aldrig hur en dag kommer att se ut, jag älskar när man ska göra akuta insatser, jag ser hur jag utvecklas och från att ha varit en tjej som inte är särskilt intresserad av just hjärtat så har jag hittat en ny sida hos mig, det är oerhört intressant och det kan hända så många saker. 

Första dagarna var det mest att man tittade på och lärde sig rutinerna men nu får jag göra saker helt själv, ta blodsockerprov, ekg, blodtryck, syrgas insättning, angio, ultraljus och mm.Hjälpte även till att stoppa en blödning som jag hittade ( tänk att jag lyckades med det och kalla på personal och allt för annars hade ingen märkt det, kan fortfarande inte förstå det. Och berömen från personalen va som en bekräftelse att här hör jag hemma, på akuta instaser inom vården).

Men nu ska jag praktisera två veckor till och det är både tidiga morgonpass och kvällspass men det är bara att gå upp fast sängen lockar.